I söndags var det morsdag, det är en tung dag. Det är så mycket prat om hur vi ska fira våra mammor och överallt ser man alla fina texter och bilder som cirkulerar om hur man ska uppvakta sin mamma. 

Det är även et samtals ämne som liger i luften och jag fick frågan "Har du firat din mamma något i dag då?" tre gånger och varje gång hugger det till i bröstet. För vad ska man säga? 

© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Jag har ingen mamma att uppvakta. Min mamma finns inte mer.

Det enda jag har kvar är en grav att gå till

Vissa dagar är tyngre än andra när man förlorat någon man älskar och som betyder så mycket i ens liv. En mamma kommer alltid att vara saknad. Det är ett stort svart hål som aldrig kan fyllas.

Många gånger undrar jag varför det var hon, varför det var mamma som var tvungen att dö?

Det hade ju vart bättre om det var jag.

© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Idag är en sådan där dag som är tung. Jag saknar mamma så otroligt mycket. 

Jag var och skaffade ett pass i torsdags för att jag och Jakob ska åka till London i slutet av mars. 

När jag var där så såg jag en kvinna i ögonvrån och det kändes precis som om att det var mamma. Men så vänder man sig om och ser att det är en helt annan människa och då gör det så fruktansvärt ont.

Det är som att jag förlorar mamma igen.

Jag önskar så att hon fanns här hos mig nu. 

Det känns så orättvist att min älskade fina snälla lilla mamma skulle behöva dö. Visst alla dör någon gång, men varför var mamma tvungen att dö så tidigt?

Hon var ju bara halvvägs genom livet. Att dö när man är 43 år är ingen ålder.

Det är alldeles för tidigt för att man ska somna och aldrig mer vakna igen.

Min tjugotvåårsdag var den värsta födelsedagen i mitt liv. Mamma dog bara tre dagar innan jag fyllde år och varje födelsedag känns så svart och tom. Jag tycker det är så jobbigt. Min födelsedag kommer alltid att vara förknippad med dagen då mamma dog. Hon dog dagen innan vi skulle fira mig så det fanns paket till mig där hemma och maten hon hade beställt var tvungen att avbokas och det kändes bara så fruktansvärt alltihop. 

I köket låg en lista på allt hon skulle göra i ordning inför kalaset. Överallt fanns tecken mammas oavslutade liv. Allt som hon inte han göra innan hon dog.

Varje år påminns man om allt som mamma missar, allt som vi inte kan dela med henne.

Det känns som om det är en stor och viktig del av mig själv som har försvunnit. 

Saknaden av mamma finns som ett stort svart sår inom mig som aldrig läker. 

Det ekar så tomt efter mamma och hon saknas i varje del av mitt liv. 

Bara tanken på att det är två och ett halvt år sedan jag hörde min mammas röst. Att jag aldrig någonsin kommer kunna prata med henne igen är för svår för att greppa. 

Jag skulle nästan ge vad som helst bara för att få ett telefon samtal från min älskade mamma. Att få höra hennes röst, höra henne prata om allt hon gör om dagarna, att få berätta om mitt liv och det som händer mig. 

Ett vanligt vardagligt prat med mamma är det jag saknar mest av allt.

Det gör så ont i mig.

Idag är ännu en årsdag, idag är det två år sedan min mamma dog. Det är väldigt svårt att förstå att hon är borta.

Idag har vi varit på kyrkogården och satt blommor på hennes grav.

Livet är så otroligt orättvist och jag önskar verkligen att du hade ftt vara med och se allt som händer. Det är så tomt och det känns sjukt att det redan gått två år, samtidigt som det känns som du vart borta i en evighet. 

Så här till sommaren och min födelsedag tycker jag att allt känns något tyngre. Just nu tänker jag mycket på mamma. 

Jag saknar henne väldigt mycket och tänker på allt hon missar, sådant som hon borde fått se!

Jag är ledsen över att mamma inte finns hos oss längre. Det har snart gått två år sedan hon dog och det är så mycket som hänt både bra och dåligt där jag hade velat ha min mamma vid min sida. 

Det är en så stor del som fattas mig. Jag känner mig halv. 

Det är så tomt utan dig mamma.

Vissa dagar är helt enkelt bara värre än andra. Idag var jag på Friskis och Svettis och det drog igång väldigt mycket tankar och känslor. Jag saknar mamma så otroligt mycket! Vissa stunder står jag knappt ut. Just nu ligger jag i sängen och tittar igenom bilder på mamma. Fastnade vid denna

Jag ligger bara och tittar på min älskade mamma och tårarna rullar ner för min kind och droppar ner på min kudde.

De flesta dagar går allt bra, man tänker inte så mycket på att mamma är död. Men så gör man något som påminner om mamma och så sköljer allting över mig igen. Ibland räcker det med ett ord som mamma brukade använda för att det ska hugga till i hjärtat. Det gör så ont, men jag hoppas att det inte försvinner för då kanske det betyder att jag börjar glömma?
Det är min största skräck!