Mamma Malin

Idag är en sådan där dag som är tung. Jag saknar mamma så otroligt mycket. 

Jag var och skaffade ett pass i torsdags för att jag och Jakob ska åka till London i slutet av mars. 

När jag var där så såg jag en kvinna i ögonvrån och det kändes precis som om att det var mamma. Men så vänder man sig om och ser att det är en helt annan människa och då gör det så fruktansvärt ont.

Det är som att jag förlorar mamma igen.

Jag önskar så att hon fanns här hos mig nu. 

Det känns så orättvist att min älskade fina snälla lilla mamma skulle behöva dö. Visst alla dör någon gång, men varför var mamma tvungen att dö så tidigt?

Hon var ju bara halvvägs genom livet. Att dö när man är 43 år är ingen ålder.

Det är alldeles för tidigt för att man ska somna och aldrig mer vakna igen.

Min tjugotvåårsdag var den värsta födelsedagen i mitt liv. Mamma dog bara tre dagar innan jag fyllde år och varje födelsedag känns så svart och tom. Jag tycker det är så jobbigt. Min födelsedag kommer alltid att vara förknippad med dagen då mamma dog. Hon dog dagen innan vi skulle fira mig så det fanns paket till mig där hemma och maten hon hade beställt var tvungen att avbokas och det kändes bara så fruktansvärt alltihop. 

I köket låg en lista på allt hon skulle göra i ordning inför kalaset. Överallt fanns tecken mammas oavslutade liv. Allt som hon inte han göra innan hon dog.

Varje år påminns man om allt som mamma missar, allt som vi inte kan dela med henne.

Det känns som om det är en stor och viktig del av mig själv som har försvunnit. 

Saknaden av mamma finns som ett stort svart sår inom mig som aldrig läker. 

Det ekar så tomt efter mamma och hon saknas i varje del av mitt liv. 

Bara tanken på att det är två och ett halvt år sedan jag hörde min mammas röst. Att jag aldrig någonsin kommer kunna prata med henne igen är för svår för att greppa. 

Jag skulle nästan ge vad som helst bara för att få ett telefon samtal från min älskade mamma. Att få höra hennes röst, höra henne prata om allt hon gör om dagarna, att få berätta om mitt liv och det som händer mig. 

Ett vanligt vardagligt prat med mamma är det jag saknar mest av allt.

Det gör så ont i mig.