En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Hur?

Av Sara Modigh - 2018-02-27 15:30

Hur man man känna sig så ensam trots att man är omgiven av så mycket folk. Hur kan man känna sig ensam trots att man har sin familj och alla sina vänner runt omkring sig? Hur man man känna sig övergiven fast alla man känner gladeligen skulle hjälpa mig om jag bara bad om det? 


Jag förstår ärligt talat inte det det där. Ändå så känner jag mig ensammast i världen. 

Känner mig helt övergiven och utanför. 

Vet inte alls vad jag ska ta mig till eller hur jag ska kunna bryta mig ur denna överväldigande känsla. 

Jag känner mig maktlös inför mina egna tankar och känslor. Allt är så mörkt och läskigt, jag förstår inte hur det kan ha blivit såhär igen. 

Hur kan jag ännu en gång må såhär dåligt? 


Varför ska jag må såhär? Jag vill inte må såhär? Jag har gjort allt jag kan för att inte må såhär, och ändå är jag här igen. 

Liggandes på golvet skrikgråtandes tills jag nästan spyr, självskadetankar, självmordstankar och inget hopp om en ljusare framtid. 

Det är som att allt jag kämpat för de senaste åren är som bortblåst.


Ingenting känns roligt längre, inget av det som jag blivit glad av förut gör mig glad längre. 

Jag har inte ens orken att göra det mer. Jag vill bara sova, men sömnen fungerar inte heller. 

Antingen sover jag inte alls eller så sover jag nästan ett dygn i sträck. 


 
 
Ingen bild

Sofie

7 mars 2018 18:05

Men fina Sara, vad tråkigt att läsa att du mår så dåligt. Var länge sedan jag var inne och läste här då det var så glest mellan inläggen. Trodde att du hade livet på ganska rätt bana där. Hoppas att du får hjälp/kan ta emot hjälp. Styrka till dig och dina nära.

 
Duc

Duc

16 mars 2018 10:24

I happened to read your post. You are loved by so many! Although it may not always feel that way. I hope you can take you back out of that darkness.

http://phathai.com.vn

 
Rebecca

Rebecca

17 mars 2018 18:05

Trillade nyss in på din blogg och vill väldigt gärna skicka iväg lite styrka till dig, även om det är ett tag sedan inlägget skrevs. Jag har själv gått igenom det här, och går igenom det - om och om igen. Jag förstår tyvärr vad du menar, kanske inte precis, men jag har en aning om hur du känner. Jag känner ju liknande känslor och jag vill verkligen att du ska veta att du inte är ensam. Hur svårt och jobbigt det än är, så är du aldrig ensam. Ta hand om dig, och tveka inte att höra av dig till mig om du känner för det. Stora kramar <3

http://www.nouw.com/beccisrecovery

 
Sandra Andersson

Sandra Andersson

18 mars 2018 15:23

Hej!
Blir så berörd av din blogg. Läser dina inlägg och försöker förstå. Är mamma till en tonåring som lider av depression. Din blogg är viktig, den ökar kunskap, ger tankeställare och berör.

http://attbestigaberg.blogg.se

Från

Blogg / Hemsida

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Skapa flashcards