Aj i örat

09-09-17

Alltså fy sjutton så ont jag har i mitt öra.
Det riktigt pulserar i hela örat och smärtan strålar ner i nacken och käken. Kan knappt öppna munnen.
Fick åka till jourcentralen igår morse för att kolla örat.
Visade sig att jag har öroninflammation.
Så nu äter jag sex tabletter med penicillin varje dag. Fick börja ta dem med en gång så nu har jag snart tagit två dagsdoser med värken är fortfarande kvar.
Kan inte äta och knappt sova.
Orkar inte göra annat än att ligga i sängen.
Var helt likblek av smärtan förut idag. Har aldrig sett mina läppar så vita innan.

_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_

Ja, det där var ungefär vad jag orkade få ner "på papper" innan jag gick och halvdog av smärtan i ett par dagar. 

Jag har fortfarande en dov smärta kvar. Men det känns som det börjar släppa. Jag hoppas iallafall det för nu är jag inne på sista dagen av min penicillin-kur.

Jag började få ont i örat ungefär en vecka innan jag sökte mig till jourcentralen, och när jag väl tog mig dit hade jag så ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det är nog en av de värsta smärtorna jag vart med om i mitt liv. 

Jag rent ut sagt skakade av smärta, kunde inte öppna munnen för smärtan hade spridit sig långt ner i käken. Jag kunde inte sova och jag låg och kallsvettades i sängen. 

Det har vart riktigt jobbigt och jag har nog aldrig ätit så mycket värktabletter i hela mitt liv.

Jag har alltså legat hemma med öroninflammation i snart två veckor, och jag har fått äta massor av penicillin för att försöka mota bort den här inflammationen men den har varit tuff.

Något annat som är väldigt tufft att mota bort är psykisk ohälsa. 

Men trots att jag legat nästan sängbunden av öroninflammation har jag inte fått höra ett ord om att jag ska skärpa till mig, att jag är lat eller att jag har överdrivit för att jag vill att folk ska tycka synd om mig.
Jag har inte mötts av något annat än sympati och förståelse.
Vet ni varför? Jo för att öroninflammation är något man kan se, något som inte går att förneka. Därför ses det som riktigt lidande till skillnad från psykisk ohälsa.

Alla kan tänka sig in i hur det är att ha en fysisk smärta, men när det kommer till den psykiska smärtan blir det genast mycket svårare. 

Jag vet att jag har skrivit om det många gånger tidigare. Men det blir så tydligt när man är fysiskt sjuk, hur mycket mer förståelse man får från omgivningen när det gäller något fysiskt. 

Det är verkligen skrämmande.